5 månaders kris
Jag börjar närma mig 5 månaders strecket
och känner att jag befinner mig i en livskris
just nu. Jag blir väldigt frustrerad när mina
leksaker inte gör som jag vill eller när
min kropp inte tar mig dit jag vill. Jag vill inte ligga
ensam i gymmet längre och skriker rätt ut
så fort mamma försvinner ur mitt synfält.
Man kan säga att jag är ganska mammig just nu,
pappa duger också ibland... mest när jag är
sugen på bus! Men annars är det bara mamma, mamma
mamma som gäller:)
Är det någon annan därute som upplevt samma sak?
och känner att jag befinner mig i en livskris
just nu. Jag blir väldigt frustrerad när mina
leksaker inte gör som jag vill eller när
min kropp inte tar mig dit jag vill. Jag vill inte ligga
ensam i gymmet längre och skriker rätt ut
så fort mamma försvinner ur mitt synfält.
Man kan säga att jag är ganska mammig just nu,
pappa duger också ibland... mest när jag är
sugen på bus! Men annars är det bara mamma, mamma
mamma som gäller:)
Är det någon annan därute som upplevt samma sak?
Kommentarer
Ameli
HIhi...oj, så jag känner igen mig! Det blir bättre när man kan ta sig fram, men mammigheten sitter kvar även om man snart fyller 1år! Kram
Elvin
Haha... en sak ska du veta Tilde... krama din mamma så mycket du bara kan, för hon är det bästa du har. Ingen kan ta mammas plats här i livet (inte än på några år, åtminstone). Jag har också varit väldigt mammig (och är fortfarande emellanåt). Kramar =)
Trackback
