Vi är hemma, glömde visst skriva det:) Fjällen var fantastiskt på alla sätt och vis. Speciellt snön och vara tillsammans hela familjen utan måsten. Men att vara borta hemifrån med två små barn är också krävande. Ted var antingen ledsen och klängde på mig eller behövde ständig passning då han klättrade och fingrade på allt! Tilde hade hemlängtan och grät varje kväll efter farmor och farfar och mormor och morfar. Ibland tittade jag och Johan på varandra och undrade vad vi gjorde där. Men det positiva övervägde och nästa gång tar vi med oss support,  farmor får nog plats i bilen; )

 

Väl hemma var båda barnen överlyckliga, Ted tjöt av glädje i sin gåstol och Tilde ville promt bli avsläppt hos farmor och farfar och givetvis blev hon kvar där över natten. Det är så underbart att se hur mycket hon älskar att vara med dem, och det är guld värt med lite avlastning då en treårings humör tär på en emellanåt.

 

Måste bara dela med mig av vår kväll ute på den lokala puben/restaurangen i Lofsdalen. Tilde höll låda uppe på scenen med ett troget fan vid sin sida. Vi fick tillslut bära bort henne skrikandes, hon älskar verkligen att uppträda!